mitt liv försöker finna en balansgång

Medecineringar hitochdit. Plus en del intoxer som senaste tiden tagit väldigt hårt på min fysiska hälsa. Jag nekas en kvinnli psykolog och bearbetning - alltså utan självdestruktivt beteende med innntoxer+alkohol och att bli inlagd på psyket. Och hur ska jag lyckas med det? jag kan inte trolla, när det blir för mycket och allt tungt som har hänt blir ohanterbart så ser jag inget alternativ - jag vill bara slippa verkligheten och mig själv. Hur ska jag någonsin kunna leva ett "normalt" liv i ett halvår och då är jag ju inte behov utav den hjälpen längre i så fall, om det vore så enkelt. Allt är så sjukt - min läkare på psykiatriska akutmottagningen sa ; Jag får verkligen een Lisbet Salab´nder - känsla av allt det här... Och det är precis vad det är. Föröveren döms och får sin vård på ett korrekt sätt, inte sant? Men offret då, har man som offer ingen sådan rättighet att få traumabearbetning om man ber om det?

Detta samhället är så sjukt!

RSS 2.0